Gunnar Hillboms minne hedras i Tyskland

Hvad må jag eij gråta
Min bror och bestört
För ögonen våta
Nu hålla mitt skjört.

Bellman, StU 5, 20

Sorgekvädet gällde en gång den döde Fader Movitz – som blev Bellmans alter ego – och gäller nu docent Gunnar Hillbom – som blev diktar­kungens obestridde ståt­hållare i vår tid. Vid Vitterhets­akademiens högtids­samman­komst under 250-årsjubiléet den 20 mars 2003 belönades Gunnar med Rettigska priset, hedrades “för skarp­sinnig och uppslags­rik forskning om Bellmans författar­skap, vilken också under 25 år varit förenad med arbetet som huvudredaktör för Standard­upplagan av Bellmans skrifter.”

Gunnar bidrog dessutom till en mera fullständig och trogen bild av Bellman genom att belysa dåtida sociala och politiska frågor, som speglas i hans diktning, och genom att ta upp skaldens personliga ställnings­tagenden, som skymtar fram i hans diktning. Inte minst var Gunnar en Bellman­sångare med stor inlevelse! Och Gunnar hjälpte Bellman att komma ut till världen – och hjälpte världen att komma till Bellman. Han upp­muntrade över­sättare, såsom danska, franska, tyska, italienska, han gav råd och väg­ledning, skrev förord.

Vi Bellmanvänner i Tyskland minns så väl Gunnars föredrag i Wismar den 27 september 2003: “Bellmans Verbindungen mit Deutschland”. Jag vet att han inte mådde så bra då, men det märktes knappast. Ett par veckor senare pratade jag med Gunnar om en sak som rörde hans egna tyska förbindelser: han skulle utnämnas till heders­ledamot i Deutsche Bellman-Gesellschaft. Den 7 februari när beslutet skulle fattas samlades vi istället till en tyst minnes­stund.

Hvem är som ej vår broder minns,
Fastän hans skugga mer ej finns,
Fastän hans harpa tystnat har,
Är klangen än i skogen qvar.

Bellman StU 5, 36

Ja! Gunnars basröst och strängaspel finns bevarade i Proprius’ cd-utgåvor av Fredmans epistlar och sånger. Och Gunnars forskaranda lyser i hans oumbärliga arbeten.

Klaus-Rüdiger Utschick
Deutsche Bellman-Gesellschaft