Fredmans Sång 35
|
| Gubben Noach, Gubben Noach Var en hedersman. :||: När han gick ur arken, Plantera han på marken Mycket vin, ja, mycket vin, ja, Detta gjorde han. ~ ~ Noach rodde, Noach rodde, Ur sin gamla ark, :||: Köpte sig buteljer, Sådana man säljer, För att dricka, för att dricka På vår nya park. ~ ~ Han väl visste, han väl visste, Att en mänska var :||: Torstig av naturen Som de andra djuren, Därför han ock, därför han ock Vin planterat har. ~ ~ Gumman Noach, Gumman Noach, Var en hedersfru: :||: Hon gav man sin dricka. Fick jag sådan flicka, Gifte jag mig, gifte jag mig Just på stunden nu. ~ ~ Aldrig sad hon, aldrig sad hon: Kära far, nå nå, :||: Sätt ifrån dig kruset! Nej, det ena ruset På det andra, på det andra, Lät hon gubben få. ~ ~ Gubben Noach, Gubben Noach Brukte egna hår, :||: Pipskägg, hakan trinder, Rosenröda kinder, Drack i botten, drack i botten, Hurra och gutår! ~ ~ Då var lustigt, då var lustigt På vår gröna jord: :||: Man fick väl till bästa, Ingen torstig nästa Satt och blängde, satt och blängde, Vid ett dukat bord. ~ ~ Inga skålar, inga skålar Gjorde då besvär, :||: Då var ej den läran: Jag skall ha den äran! Nej, i botten, nej, i botten Drack man ur - så här. * * * |
Vater Noah, Vater Noah war ein Ehrenmann. :||: Kaum der Arch entstiegen, fing er an zu pflügen, pflanzte Reben, pflanzte Reben. Ja, so fing es an. ~ ~ Noah rudert, Noah rudert aus der alten Arch, :||: kaufte sich Boutellen, die man kann bestellen, um zu trinken, um zu trinken, hier bei uns im Park. ~ ~ Er wohl wußte, er wohl wußte, daß die Menschen sein :||: durstig von Natur aus wie all Kreatur auch. Darum hat er, darum hat er angepflanzt den Wein. ~ ~ Mutter Noah, Mutter Noah war ne Ehrenfrau, :||: gab dem Mann sein Säftchen. Hätt ich so ein Mädchen, führte ich sie, führte ich sie zum Altar als Braut. ~ ~ Niemals sprach sie, niemals sprach sie: Lieber Mann, na, na, :||: weg mit den Karaffen! Nein, den einen Affen nach dem andern, nach dem andern gönnte sie ihm, ja! ~ ~ Vater Noah, Vater Noah hatte eignes Haar, :||: Spitzbart, Kinn gar mächtig, Wangen rot und prächtig, trank zum Grunde, trank zum Grunde, prosit und hurra! ~ ~ Da wars lustig, da wars lustig, auf der grünen Erd. :||: Man bekam das Beste, keine durstgen Gäste saßen glotzend, saßen glotzend, je bei Tisch und Herd. ~ ~ Und kein Trinkspruch, und kein Trinkspruch machte da Beschwer, :||: es gab nicht die Lehre: Ich habe die Ehre! Nein, zum Grunde, nein, zum Grunde, trank man aus seht her! * * * |