Ack, döden är en faslig björn! Nu krävde han livet av Leif Kretz. Han dog oförväntat den 2 september 2010 i sommarstugan på Öland, bara 71 år gammal. Sedan Paul Britten Austin bekantade mig med honom kring 1995, har jag åtskilliga gånger fått njuta av Leifs kunnighet och välvilja att dela med sig av sina arbetsrön. Både entusiastisk och nitisk, hade han likväl “glimten i ögat”. Han var dessutom skicklig kock och frikostig och gladlynt gästgivare, även en vecka före sin bortgång!

Magnus von Platen betecknade honom en gång som “icke skrivande, men samlande Bellman- kännare”. 1995 utkom dock boken “Bellman sedd och hörd”, i vars första del professor Sten Åke Nilsson presenterar och kommenterar bildmaterial, och i vars andra del docent Torkel Stålmarck och Leif Kretz presenterar samtida dokument och vittnesbörd om Bellman. Denna kronologiskt ordnade dokumentation – med sina löpande kommentarer något av en “Bellmanbiografi med både roande och gripande inslag” – återspeglar i delar Leif Kretz’ samlararbete.

Under sitt yrkesliv art director i sitt eget företag, framhöll han att han “inte är akademiker”. Och det var han ju inte heller: all kunskap om och kring Bellman hade han skaffat sig vid sidan av sitt yrkesutövande. Denne sanne autodidakt använde sina inkomster till att bygga upp ett imponerande omfångsrikt och välordnat bibliotek av bellmaniana i lägenheten på Söder, som liknar något vid ett litet vetenskapligt institut. Beståndet, som hyser bl.a. Bellmantidens årgångar av Stockholms Tidningen och Göteborgs “Hwad Nytt? Hwad Nytt?”, är dessutom till en betydande del indexerat i databaser och pärmar. Hoppas att detta värdefulla livsverk kommer att bevaras och tillvaratas!

Tack och farväl, bror Kretz!

Stockholm/München, den 10/9-2010
Klaus-Rüdiger Utschick