>> Deutsch >>


“Ett av de vackraste verken från den gustavianska tiden”


Bland årets boknyheter uppmärksammas särskilt Klaus-Rüdiger Utschicks tyska översättning av Bacchi Tempel öpnat vid Corporalens samt Ordens-Oboistens Fader Movitz Död 1779 (se StU V, Sthlm 1935). 1779 års Bacchi Tempel föreligger enbart i handskrift men historien kom sedan att tryckas under titeln Bacchi Tempel öpnadt vid En Hjeltes Död (1783) – en skrift som i sin typografiska utformning och med bröderna Martins gravyrer bör räknas som ett av de vackraste verken från den gustavianska tiden, ja överlag inom den svenska bokkonsten. Utschicks översättning är överlag kongenial. Han följer troget Bellmans böljande alexandriner och sångtexterna passar lika troget till den musikaliska formen. Att boken sedan innehåller bröderna Martins originalillustrationer samt är utrustad med en komplett musikdel, med den svenska texten som komplement, gör att denna skrift pryds av ’gyllene lagrar’. Att det dessutom för ovanlighetens skull handlar om en översättning som ligger utanför epistlarnas och sångernas sfär gör projektet än mera förtjänstfullt.

Den enda problematiken med översättningen torde vara att Utschick har tagit valda delar från handskriften och blandat med den tryckta utgåvan, vilket resulterar i, som Lars Lönnroth skriver i sitt föredömliga företal, “das Beste aus beiden Versionen”. Detta kan i viss mån skapa ett forvirrande intryck. Å andra sidan har det förmodligen varit det bästa tillväga-gångssättet, för att bringa ordning och reda i ett av Bellmans märkligaste verk.


Bengt Jonshult i Hwad Behagas Nr. 3, 2006