Bellman: Bacchi Tempel. Recension av Bengt Jonshult

 >> Deutscher Text >>            

"Ett av de vackraste verken från den gustavianska tiden" 

Bland årets boknyheter uppmärksammas särskilt Klaus-Rüdiger Utschicks tyska översättning av Bacchi Tempel öpnat vid Cor- poralens samt Ordens-Oboistens Fader Movitz Död 1779 (se StU V, Sthlm 1935). 1779 års Bacchi Tempel föreligger enbart i handskrift men historien kom sedan att tryckas under titeln Bac- chi Tempel öpnadt vid En Hjeltes Död (1783) – en skrift som i sin typografiska utformning och med bröderna Martins gravyrer bör räknas som ett av de vackraste verken från den gustavianska tiden, ja överlag inom den svenska bokkonsten. Utschicks över- sättning är överlag kongenial. Han följer troget Bellmans böljande alexandriner och sångtexterna passar lika troget till den musika- liska formen. Att boken sedan innehåller bröderna Martins origi- nalillustrationer samt är utrustad med en komplett musikdel, med den svenska texten som komplement, gör att denna skrift pryds av ‘gyllene lagrar’. Att det dessutom för ovanlighetens skull hand- lar om en översättning som ligger utanför epistlarnas och sånger- nas sfär gör projektet än mera förtjänstfullt.

     Den enda problematiken med översättningen torde vara att Utschick har tagit valda delar från handskriften och blandat med den tryckta utgåvan, vilket resulterar i, som Lars Lönnroth skriver i sitt föredömliga företal, "[...] Beste aus beiden Versionen". Detta kan i viss mån skapa ett forvirrande intryck. Å andra sidan har det förmodligen varit det bästa tillvägagångssättet, för att bringa ordning och reda i ett av Bellmans märkligaste verk.

 

Bengt Jonshult i Hwad Behagas, Nr. 3, 2006


Upp